Håller andan och hoppas på att detta blir ett  bättre år än det som gick . 

Men har lärt mej att det ALLTID kan bli värre. 

Har försökt att ta det så lugnt jag bara kan på order av kuratorn, men det är ju inte alltid så lätt. Hjärnan lever sitt egna liv .. och har man under 1 år levt som jag har så går det ju inte bara att vända blad sådär .

Tar ett steg i taget och försöker komma ihåg att andas .

Julia har fixat 1 terminen i skolan.

Vissa motgångar har det ju varit , men det är en skola ... med massa människor och man kommer inte överens med alla. 

Men efter hennes mobbning så är det ju inte såsvårt att förstå att hon är extra känslig.

Rädd att det ska starta igen.

Det är jävligt gott att höra henne skratta ... ett tecken på att hon mår bra.