Håller andan och hoppas på att detta blir ett  bättre år än det som gick . 

Men har lärt mej att det ALLTID kan bli värre. 

Har försökt att ta det så lugnt jag bara kan på order av kuratorn, men det är ju inte alltid så lätt. Hjärnan lever sitt egna liv .. och har man under 1 år levt som jag har så går det ju inte bara att vända blad sådär .

Tar ett steg i taget och försöker komma ihåg att andas .

Julia har fixat 1 terminen i skolan.

Vissa motgångar har det ju varit , men det är en skola ... med massa människor och man kommer inte överens med alla. 

Men efter hennes mobbning så är det ju inte såsvårt att förstå att hon är extra känslig.

Rädd att det ska starta igen.

Det är jävligt gott att höra henne skratta ... ett tecken på att hon mår bra. 

Sakta men säkert så börjar Julias och mitt liv äntligen gå i rätt riktining .. Vi har en lång väg kvar att gå men vi är iaf på g .

Men så ska folk börja jävlas !!!!! 

Att folk bara orkar ??!!!      

Helt utan anledning så har en kille i Julias skola börjat springa runt och påstå att hon skulle ringa honom varje kväll och be honom att hänga sej !!    

Nr 1 : hon har blivit mobbad mestadels av förra läsåret och ombedd om att hänga sej nästan dagligen . Skulle hon utsätta någon annan för den behandlingen ? 

Nr 2 : när hon är hemma om kvällarna så är det 3-5 personer (som jag vet namnen på ) som hon pratar med konstant i telefonen , när hon inte sitter och kikar på tv med mej. 

Nr 3 : Hon vet hur illa berörd jag blir av just det där med hängning (en vän till mej tog sitt liv på det sättet ) Och jag blir tokig när sånna grejer kommer upp. 

Och idag när vi kom hem så hade någon (hon vet vem det är ) hackat hennes instagram konto och kallat hennes pojkvän och henne själv och säkert flera för " hora" .

Ungen sitter i tårar =( 

Fy fan så jävla onödigt !!!!!!!!!!

Varför kan ni inte bara låta oss få vara ifred , så vi kan få bli hela igen ? 

Ja idag skulle min älskade pappa fyllt 66 år , men i december 2012 slets han ifrån oss. 

1 år efter han pensionerats  .

Han såg fram emot att få va ledig , få jaga och  njuta av sitt liv i slovenien med sin fru och sin hundvalp. 

Och det fick han, det sista han gjorde innan han dog var att ha varit ute och jagat. 

Trösten för våran del var att Julia för första gången på slovenska 1 dag innan han dog sa : 

Jag älskar dej !   till honom . 

Saknar och älskar dej pappa , hade verkligen behövt ha dej i mitt liv nu. 

<3

Ja hur ska man summera de senaste månaderna .. 

Jag tror allt börjar gå i rätt riktining , men jag har lärt mej att inte ropa hej för tidigt. 

Jag har blivit sjukskriven , fått bostadsbidrag, fixat med alla papper till höger och vänster, skaffat en katt till  (blandning mellan engelsk korthår/o skit katt ) döpt till Lemmy ,kapten morgan, satan wahlström ..  

Varit på tingsrätten idag eftersom jag tvingas stämma ex maken på underhåll fast jag egentligen bara vill ge honom fingret . Men jag har ju inget val. 

Kommer inte ens ihåg allt som hänt längre.. 

Har gått igenom allt med kuratorn och min läkare som är mäkta imponerad trots allt skit vi fått gå igenom detta året. Och igår fick vi veta att det inte va över än...

för igår dog min farfar... och tydligen så tyckte inte släkten att syrran och jag behövde få veta att vår ena morbror gått bort  i AUGUSTI !!!!!!!!!!!!

Har liksom inte ens fått möjlighet att bearbeta farsans död än för allt skit, inte fått bearbeta Julias jobbiga tid i gamla skolan, inte min skilsmässa , inte rånet jag blev utsatt för i augusti och nu detta. 

En dag ... EN DAG kommer jag titta tillbaka på den här tiden och inse att jag fan i mej va stålkvinnan , men jag hade ingen snygg dräkt !!

Ps. För dej som undrade om Julia och hur det gått i nya skolan. 

Berzelius trivs hon i som bara den. Och det finns dumma ungar överallt , men inte någon mobbning ! 

I morgon , så skönt att få tillbaka lite rutiner igen.

Dock börjar Jullans skola med långa dagar, men det är ju bra så de kommer igång. Kommer dock bli intressant eftersom ungen vänt på dygnet och det är ju inte 5 minuters skolväg längre som det va i ryd. 

Blev glad att höra att hon nu är kompis med en tjej i sin klass som blivit mobbad. Tycker det känns bra att hon står upp för en annan trots det hon själv varit med och och fortfarande är. 

En god nyhet fick Julia iaf.. en av hennes mobbare ska flytta till en annan stad ! 

Men å andra sidan så finns ju fortfarande nätet att terrorisera på. Men (nu ska man inte önska något illa för en annan ) skulle va skönt om någon i hennes nya stad , gav henne lite smak på sin egen medicin. 

Får se om min kontakt på resursteamet hör av sej också så jag med kommer igång lagom med Julia.

Skulle va skönt att känna att saker går i rätt riktining. 

Dagens önskelista : kattmat, mjölk, cigg, te , socker, mjöl ,knäckebröd, nudlar, pommes, frukt ...

men hmm.. antar att önska inte ger något. 

Så bara le och va glad och va tacksam för att man iaf vaknade och andas idag med.

1376663724

Så har jag idag iaf orkat göra någon nytta i lägenheten. rensat och ändrat lite bara.. inget direkt viktigt ,men det är skönt att slippa och tänka på eländet med ekonomin .

Men nu är min energi slut ... har levt på 2 koppar kaffe och 1 äpple idag och lyckades efter klockan 5 i morse somna efter som jag inte kan sluta tänka. 

Känns jävligt ohållbart.

Idag kom Basse och Jonte och hälsade på en stund.. det va tyvärr lika illa med pengar där. 

Brast nästan ut i tårar för det stod klart när jag förklarade för dom hur läget va att jag sitter i en ond cirkel.

Jag slarvar med medicinen för att få den att räcka längre, för jag kan inte köpa en ny.. och får inte för jag har inget giltigt leg.

Och leg har jag inte råd med. 

Tjutfärdig när man inte ser någon som helst lösning.. och dagarna de segar sej fram. Vill inte längre vakna upp för det gör bara ont i kropp och själ. 

Nej ska dricka upp kaffet och sova en stund så jag får ork att byta lakan i sängen. 

Och sova går bara inte , fan oxå om man kunde få känna flyt med något här i livet. 

Men tydligen inte .

Inte ett skit har hänt idag , har varken gjort något,eller kommit på några ideer över den ekonomi som är icke existerande. 

Så jävla trött på skiten så jag har god lust att hoppa från en bro.

Jullan då .. jo tillslut så fattade hon beslutet att tacka nej till folkungaskolan 

vilket jag tycker är väldigt dumt eftersom det är ju just vad hon älskar att göra som de lär ut där.. dvs musik.

Hoppas nu bara skolan hon har tänkt att gå i är det hon tror , för att komma in på folkungaskolan igen kan hon nog bara glömma framåt. 

Hoppas det blir bra.

Och jag ..ja jag skulle vilja hitta nån att kramas med . Det är vad jag skulle behöva .

För händer inget bra snart, något kul , spännande, eller bara skönt då ger jag upp. 

Usch vad jag är trött på att oroa mej för ekonomin. 

Varje dag vaknar jag med ont i magen och ständigt så snurrar tankarna hur jag ska få ihop allt.

Jag behöver akut ett jobb  för det här går inte. 

Den här månaden så kommer jag inte ha nog med pengar så det räcker till den 20.e. 

Fått ställa in kurator besök och allt för att jag inte har råd att betala det eller ens ladda på ett busskort för att ta mej dit. 

Och nästa månaden kommer elen oxå.. hur ska jag kunna betala det och samtidigt ha råd att leva till slutet på den månaden ? 

GE MEJ ETT JOBB !!! 

Nu äger jag ca 200 kr till den 20. e och hur ska man få ihop det på 2 personer ? 

Har ingen aning. 

Förr kunde man ringa pappa  och fråga om han kunde skicka lite pengar. Men lite svårt nu när han inte finns mera. 

Ont i magen från morgon till kväll. Försöker att inte äta när Julia inte är hemma .. 

fy fan , detta går ju inte =( 

Önskar att det fanns någon som kunde ge mej hopp, någon som kunde tro på mej.. någon som förstår att jag ibland mår skit .. men gör mitt bästa. Just bara så jag får komma ut och kunna tjäna pengar så att man slipper oro, och att jag och Julia kan få ett normalt liv. 

Betala sina räkningar, äta , hyra, el , buss och kanske ett bio besök ibland .. alltså inga rikedomar men ett normalt liv. 

Det är vad jag önskar mej mest av allt i världen .